Ååå, jag orkar inte längre.

Uppdatera den här skiten är ungefär lika kul som att sortera maskar på en leråker.. Tycker bloggen är så ful och opersonlig. Tar en evighet att logga in på skiten och en jävla massa krångel att ladda upp objekt på sidan. Därför säger jag HEJDÅ till den här bloggen och tänker starta mig en ny och freshare. Goodbajs!

Frida drar ifrån oss alla andra medelmåttiga 19 åringar.

Idag är det Fridas dag! Grattis!

Sicko.

Att ligga hemma sjuk är absolut inte något jag uppskattar. Jag blir snuvad på pengar och ett helt söndagstillägg. Suck. Men sen så får man ju se det från de stora perspektivet. Bättre att vara hemma och ladda upp batteriet ordentligt och sen kunna gå till jobbet imorgon, och den efter det och sen dagen efter de. Och på det känna att jag gjort ett bra jobb. Igår var jag nära på att grinna när en medelålderskvinna klev genom portalen och börja anklaga mig för en jävla massa onödiga saker. Då blev jag förbannad och gav tillbaka. Den incidenten tog verkligen på alla krafter och jag blev nerflyttad till ett lite lugnare ställe. Tur de. Imorse kändes det inte som om batteriet var tillräckligt så jag stanna hemma och läser nu en bok. Danslärarens återkomst av Henning Mankell. Very good.

Om ca. en månad planerar jag och Andreas resa till Egypten. Kommer bli skönt att åka härifrån ett tag och vidare till ett varmt ställe. Är alldeles för kallt och tråkigt här hemma.

Home and back again.

Då var ännu en jul passerad. Tiden går så fort. Jag hinner knappt hälsa på mina släktingar.

Men det jag hann med under 24-25 kan jag defenitivt säga var värt varenda krona jag la på transporten. Underbart att se alla släktingar (på mammas sida) igen. Sist vi sågs var på studenten. Och den här julen var inte så mycket sämre än alla dom andra hemma hos mormor. Andreas, som var med, tror jag fick en smärre chock. Cirkus Åhs var i stan. Men kl. 05.00 den 26 skulle jag befinna mig på flygplatsen igen så det var bara att packa mitt pick och sticka på torsdagskvällen. Nu har jag jobbat dygnet runt och fått feber, sitter hemma i min nya pyjamas och tycker synd om mig själv.  

Fick en massa roliga julklappar. Tack! Jag blev supernöjd. Och hoppas att ni blev lika nöjda som vad jag blev. Nästa gång jag kommer hem är efter nyår. Och då jäääävlarr.

Det här med facebook.

Jag var en svag människa och föll för grupptrycket. I know. Tänkte att ”aha den här flugan ska jag allt försöka lirka mig förbi och vara den som inte behöver ha något som alla andra har”. Men neej. Den nitten har jag gått på för många gånger förr. Och nu.. Nu går det inte en dag utan att jag får ångest för att inte varit inne. Jag ÄR ett community offer.

Natt är verkligen läskigt ibland.

Satt på vakthold. Hörde mystiska ljud hela natten. Inte nog med att Soufan kom och skrämde upp mig med spökelser nere i källarn. Kul att veta att man ska sitta där nere i mörkret alldeles själv. Inte. Men jag har vänt på dygnet totalt. Slutar 07.00 och kommer hem ungefär 07.30. Sover fram till 15.00. När Andreas kommer hem vill säga. Två dagar i rad nu har jag varit på sentret och kollat julklappar. Sjukt svårt. Speciellt när man ska köpa julklapp till Andreas morbror (lång historia). Börjar 05.30 imorgon. Så nu.. natta!

13 timmars arbetstid. Nattetid.

Började äntligen jobba igårkväll kl 21.00. Jobba natten. Och jisses vad snabbt tiden går. Jag hade inte ens kul.

Oo, måste säga Grattis till Carolina Klasson, 19 år (fyllde 13 dec). Hann aldrig skriva något kul igår. Men jag tänkte dra en ”mamma” och berätta en liten rolig historia om Carro.

Det var nyårsafton. Carolina gav sig ut i mörkret, förbannad. Kommer dock inte ihåg vad det var förr. Skitsamma! Carro sparkar i en kullersten och får en spricka i stortån. Hon skriker och är svinförbannad när hon kommer upp till lägenheten. Med ett smack stänger hon in sig i sitt rum. Hon var ju vid detta tillfälle, självklart eftersom det var nyår, lite på pikalurven. Man öppnar dörren in till Carros rum och i sin säng sitter hon och drar sig i tån samtidigt som hon tjuter.

 - Men vad fan Carro! vad gör du?

 - Jaag reponerar. Tån är av, jag måste reponera. Kan du dra i den? Snälla dra!

 - Öö, ne? Det är en spricka. Den är inte av Carro, du kan röra på den, då kan du inte reponera. Det blir bara värre då.

Efter många om och men blir Carro lite lugnare och dansar med den trasiga tån hela nyårsafton som hon själv dragit lös. Allt sluta med några veckors kryckor för den lille kraken.

Stönigare männsika för man nog snart föda fram. Och allt i min historia är 100% sant. Vad hon än säger. Min historia stämmer.

Nu. Nattetid.

Grattis mamma!

Ja må du leva ut i hundra år!

Bara för att hon fyller år idag ska jag berätta en liten rolig historia om min mamma.

När min mamma var i ungefär 15-16 års åldern spelade hon fotboll med skolan. Plötsligt från ingenstans passade en vettlös stackare, med hopp om vinst, till mamma. Mamma tar emot bollen och vänder upp för att springa mot målet. Hon blir alldeles fri framför mål och kunde bara peta in den i mål för vinst. Och hon ska precis skjuta när… hon sparkar sig själv på hälsenan och faller handlös ner till marken.

Älskar min mamma.

Boring.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta. Men.. Jag vill jobba! NU!
Imorse drog jag på tv:n. Nyheterna. Vad skulle nyheterna vara utan Rikard Palm? Inte skoj iallefall.
Sen har jag städat, lagat lite mat, bädat. Nu ska jag och Frida sitta i soffan och vänta på bättre tider.

Tutt tutt i backen fyra hål i nacken.

Jag och Andreas bestämmer oss för att åka och handla. Jag och Andreas bestämmer oss för att ta bilen. Jag och Andreas sätter oss i bilen och åker iväg. Jag och Andreas tar  en skarp sväng. Andreas kör ner i ett dike…

Men ingen fara med oss. Det var i stort sett ett flashback från Felix lilla tripp i stora Kils skogen. Fast Felix version varade några timmar längre. 10 sek efter klev en norrman ur bilen och skulle hjälpa oss knuffa upp den lilla Clion. Gick sådär.. Kort där på klev en, tror det var en rysk tyngdlyftare eller en nära släkting till björnen för det var då det största jag sett, annan man ut ur bilen. Och snabbare än vad jag kan uttala det svenska namnet Bo, var bilen uppe på vägen igen. Tack folkens!